16 november söndagen före domsöndagen
Ps 139:1-18
Tema: Vaksamhet och väntan
Detta är en av Davids starkaste personliga undersökning och begrundan av hans relation med Gud, men hans känslor är något blandade. David vet han kan aldrig lura Gud för han känner allt om oss.
Herre du känner mig v1-4
De fyra första verserna bekräftar psalmisten tro, att Gud vet allt om honom som finns att vet om honom. Han tilltalar Gud som Herren för han är den allvetande. Herren är också den som en dag skall vara hans domare och med det är han alldeles trygg.
Herren du är nära mig v7-12
Ibland har v7-12 uppfattats till att betyda att David längtade efter att ”fly” från Guds närvaro, men tycks inte passa ihop med resten av psalmen. I stället erkänner han ödmjukt och tacksamt att Herren finns överallt, inklusive hans egen kropp. Herren omslutar sin tjänare och ”omringar honom”. Herrens hand ligger på honom för att beskydda, vägleda och stärka honom överallt och för evigt.
Herre du skapade mig v13-16
Guds kunskap och dom är relaterad till hans roll som skapare. David bekänner Gud som sin skapar. Herren skapar mitt inre /mina inälvor/, mitt yttre /min kropp/ och det började i livmodern och gäller hela livet.
Herre du är bakom mig v17-18
David klan bara erkänna att han är överväldigad utifrån djupet av som varelse och han uttrycker sin tillit, att hans liv levs tillsammans med Herren /v 17-18/.